Trots att en utmätning av fastigheten endast skulle täcka knappt en tredjedel av skulderna ansåg inkassoföretagen att utmätningen skulle genomföras. Både tingsrätten och hovrätten delade inkassoföretagens uppfattning och ansåg att utmätning skulle ske, men mamman stod på sig och överklagade till Högsta domstolen.
I sin överklagan till Högsta domstolen beskrev mamman att familjens situation är mycket ansträngd, familjen består av sex barn, fem av barnen var underåriga vid kronofogdens beslut om utmätning, vissa av barnen har dessutom särskilda behov. Om fastigheten utmättes skulle det dessutom bli mycket svårt att hitta ett annat boende till henne och barnen.
Högsta domstolen konstaterade att utmätning av en fastighet måste vara försvarlig, och med tanke på att barnkonventionen numera är lag måste domstolen ta större hänsyn till barns behov av trygghet och bostad. I det aktuella fallet ansåg Högsta domstolen att det inte var försvarligt att mäta ut fastigheten eftersom endast en tredjedel av skulderna skulle täckas, och att en utmätning skulle leda till negativa konsekvenser för barnen.
Domen är unik eftersom den ger en tydlig vägledning om att myndigheter och domstolar måste ta större hänsyn till barns behov vid utmätningsärenden.
Man måste dock tänka på Högsta domstolen var tydlig med att bedömningen av om en utmätning är försvarlig eller inte måste göras från fall till fall. Men i de fall det finns barn i hushållet, och en utmätning endast skulle leda till att en viss del av skulderna betalas kan det vara klokt att lyfta fram det skydd som barnkonventionen ger. Högsta domstolens beslut meddelades den 15 december 2021 och har ärendenummer Ö 4545-21.
