Det var krångligare förr
Många sambopar tänker att visst ska vi gifta oss, men inte nu. Först måste vi spara ihop pengar, och det är så mycket annat nu, med barnen och allt. Eller så tycker ni kanske att det har gått för fort, att det är för tidigt. Vi har i och för sig två barn tillsammans, men gifta sig? Nej, det kan man väl inte bara göra, sådär. Det känner vi oss inte redo för.
Men det är väl ändå ett betydligt större, livslångt åtagande att skaffa barn tillsammans, än att gifta sig? Och bortsett från allt annat, så är faktiskt att gifta sig det bästa sättet att snabbt, enkelt och billigt ordna ett heltäckande trygghetspaket för familjen.
Enkelt och billigt? Ja, faktiskt! Ni bara beställer ett bevis om hindersprövning från Skatteverket, bokar tid på rådhuset, kommunhuset, eller i kyrkan, det kostar ingenting och själva vigseln kan vara över på mindre än en kvart. Efteråt kanske en middag på kvarterskrogen eller varför inte en picknick i en park, tillsammans med föräldrar, syskon eller kanske några goda vänner. Eller varför inte bara ni två, var sin pizza och ett glas vin!
Det kommer garanterat att bli lika mycket ett minne för livet som den där svindyra, tråkiga middagen med hundra gäster, som hela tiden ska hålla en massa långrandiga tal, så att man aldrig får i sig maten.
Numera är det enkelt att gifta sig. Det var krångligare förr, när man var tvungen att först förlova sig och sedan ta ut lysning i kyrkan, tre söndagar i rad. Nu ska vi gå igenom några av de begrepp som ni säkert har hört talas om eller känner till – men vad är det egentligen man gör och varför?
Förlovning
Förlovning, som tidigare, främst i juridisk text, kallades trolovning, finns beskriven i äldre lag och var fram till 1730-talet ett alternativ till giftermål. Därefter blev förlovningen enbart ett första steg inför äktenskapet, då de blivande makarna skulle lära känna varandra innan de gifte sig.
Förlovningen hade fram till 1970 viss juridisk betydelse, främst i de fall då de förlovade hade eller fick gemensamma barn. Numera är dock förlovningen helt informell och det går utmärkt för ett par att gifta sig, trots att de inte är förlovade. Det går också bra att vara förlovad, utan att vilja gifta sig, och därmed har förlovningen fått en ny innebörd.
Lysning
Idag måste de blivande makarna skicka in en ansökan om hindersprövning till Skatteverket, men fram till 1969 var lysning ett lagkrav för att få gifta sig.
Lysning innebar en kungörelse om att de blivande makarna hade för avsikt att gifta sig med varandra. Lysning gick till så att prästen i samband med gudstjänsten under tre söndagar i rad utlyser att de två blivande makarna tänker gifta sig med varandra. Tanken var då att den eller de som kände till eventuella hinder mot äktenskapet skulle få möjlighet att yttra sig och därmed förhindra vigseln. Alltför nära släktskap mellan de blivande makarna eller att någon av dem redan råkade vara gift var, då som nu, sådana hinder som innebar att vigseln fick ställas in.
Vigsel
Idag är det vanligt att gifta sig på sommaren. Mer än hälften av alla vigslar äger rum från maj till augusti. Så var det inte förr. Fram till 1930-talet var det istället under oktober, november och december som de flesta brudpar valde att gifta sig. Varför var det så? Sverige var då fortfarande ett bondeland, och under sommarmånaderna var det fullt upp med skörd och slakt. Under höstmånaderna däremot, fanns det tid att ha fest.
Även andra traditioner som vi idag tar för givna var för inte så länge sedan annorlunda. Idag är en brudklänning oftast vit, medan den förr nästan alltid var svart. Ännu i början på 1920-talet var det vanligt med svart brudklänning.
Sättet att uppträda vid kyrkliga vigslar håller kanske också på att ändra sig. Enligt svensk tradition går brudparet fram tillsammans. Bruden överlämnas inte från en man till en annan. Med inspiration från media har det dock blivit ganska vanligt med den engelsk/amerikanska seden att bruden överlämnas av sin far, även här. Att avsluta vigseln med att brudparet kysser varandra är ett annat exempel på något som inte tidigare har förekommit här.
Morgongåva
Morgongåva finns beskriven i våra allra äldsta lagar och är den gåva som mannen ger till sin hustru på morgonen efter bröllopsnatten. Den ursprungliga avsikten var att morgongåvan skulle hindra att hustrun hamnade i fattigdom om mannen avled. Det skulle alltså vara något mycket värdefullt och morgongåvan kunde för länge sedan till och med vara ett torp eller en annan typ av fastighet, som då skulle kunna bidra till hustruns försörjning om hon blev änka.
En modern morgongåva har väl inte samma funktion och är väl numera oftast ett smycke av något slag.
Det var allt för den här gången, se till att bli gifta nu!
