Hej och tack för att du använder vår tjänst! Inledningsvis kan konstateras att ett huvudsyfte med att låta förvalta en samfällighet genom en förening är just att förvaltningen ska bli effektiv och fungera även om alla medlemmar inte är överens. Förutsatt att beslutet om årskostnaden (så kallad uttaxering) fattas på rätt sätt kommer därför samtliga medlemmar att vara bundna av detta, oavsett deras inställning. Nedan följer en redogörelse för regelverket och vad ni i styrelsen bör tänka särskilt på.

Allmänt om regelverket
En vägförening är en så kallad samfällighetsförening enligt lagen om förvaltning av samfälligheter, SFL. Den väg som föreningen förvaltar är en gemensamhetsanläggning (ofta kallad ”samfällighet”) enligt anläggningslagen, AL. Föreningens verksamhet styrs därmed främst av dessa båda lagar. I övrigt sätts ramarna av föreningens stadgar, föreningsstämmans beslut och det anläggningsbeslut (inklusive beslut om andelstal) som fattades i samband med att samfälligheten bildades.

Uttaxering av bidrag – ett sätt att finansiera verksamheten
Det är vanligt att en vägförening finansierar sin verksamhet genom att begära in bidrag från medlemmarna, så kallad uttaxering, jfr 40 § SFL. Hur mycket varje medlem (delägarfastighet) ska betala beror på fastighetens andelstal i föreningen. Andelstalet fastställs av lantmäterimyndigheten i samband med att samfälligheten bildas och baseras, vad gäller driften (inklusive underhållet), på vad som är skäligt med hänsyn till den användning varje fastighet beräknas ha av anläggningen, 15 § AL. Det är normalt att fastigheter med fritidsbostäder ges ett lägre andelstal än fastigheter med permanentbostäder och därmed får betala mindre vid uttaxeringen. Vid bestämmandet av andelstalen kan särskild hänsyn tas till att endast vissa fastigheter i en vägförening är i behov av vinterväghållning, 48 § AL. Vilka andelstal som gäller för just er förening framgår av lantmäterimyndighetens förrättningsbeslut.

Föreningsstämmans godkännande krävs
Uttaxeringen måste godkännas av föreningsstämman. I praktiken går det till så att styrelsen upprättar en utgifts- och inkomststat (budget) och en debiteringslängd, som läggs fram på stämman. Utgifts- och inkomststaten ska godkännas av stämman. Den baseras på styrelsens skälighetsbedömning och visar föreningens kostnader för kommande år och det totala belopp som styrelsen föreslår ska tas ut av medlemmarna. Debiteringslängden är en förteckning över hur mycket som ska betalas av varje medlem och ska visa det totalbelopp som ska uttaxeras, vad som ska betalas av varje medlem (fastighetsbeteckning och fastighetsägarens namn) samt när betalning ska ske. Debiteringslängden är inte föremål för omröstning, men ska hållas tillgänglig inför stämman för att eventuella felaktigheter ska kunna rättas till. I och med att stämman godkänner utgifts- och inkomststat och debiteringslängden samtidigt läggs fram är uttaxeringen godkänd. Om föreningens verksamhet är uppdelad i flera verksamhetsgrenar (sektioner) kan dessa behöva hållas isär i utgifts- och inkomststaten respektive debiteringslängden. Se 41-42 §§ SFL.

Enkel majoritet räcker
Hur beslut fattas på föreningsstämman framgår i regel av föreningens stadgar. Normalt gäller acklamation, det vill säga att de som röstar för ropar ja, och stämmans ordförande efter att ha lyssnat fastställer vilket förslag som fick flest röster. Om någon mötesdeltagare anser att ordföranden hört fel kan denne begära omröstning, vilket i regel sker genom handuppräckning. Som utgångspunkt har varje närvarande och röstberättigad medlem en röst, oavsett om hen äger en eller flera delägarfastigheter (huvudtalsmetoden). I frågor som rör ekonomiska angelägenheter, däribland godkännande av uttaxering, ska medlemmarnas röstetal beräknas efter delägarfastigheternas andelstal, om medlem begär det (andelstalsmetoden). Stämman fattar beslut med enkel majoritet, det vill säga den mening som fått mer än hälften av rösterna gäller. Vid lika röstetal gäller, såvitt rör frågor om uttaxering, ordförandens mening. Se 49 § SFL.

Om en medlem är missnöjd eller inte betalar
En medlem som anser att en uttaxering strider mot lag, stadgar eller föreningsstämmobeslut kan väcka talan mot föreningen i Mark- och miljödomstolen. Det ska ske inom fyra veckor från den dag då debiteringslängden lades fram på föreningsstämman. Görs inte detta är medlemmen skyldig att betala uttaxeringen och styrelsen kan vända sig till Kronofogdemyndigheten för utmätning i medlemmens fastighet om så inte sker, se 46 § SFL.

Sammanfattning
Sammanfattningsvis gäller alltså att det är upp till er i styrelsen att föreslå en uttaxering som ni anser rimlig, och fördela denna på medlemsfastigheterna i enlighet med deras andelstal. En uttaxering som godkänts av föreningsstämman genom att denna med enkel majoritet godkänt styrelsens förslag till utgifts- och inkomststat med tillhörande debiteringslängd gäller även mot de medlemmar som röstat emot. För att beslut ska anses fattat i behörig ordning bör ni säkerställa att de formkrav som gäller för föreningsstämmor är uppfyllda. Dessa framgår av föreningens stadgar och SFL. Viktigt är bland annat

• att kallelse sker på rätt sätt och i rätt tid,
• att utgifts- och inkomststat respektive debiteringslängd hålls tillgängliga för medlemmarna från tidpunkten för kallelsen och på det sätt som anges i stadgarna,
• att kallelsen innehåller information om att frågan om uttaxering kommer att tas upp på stämman, samt
• att stämmans beslut och relevanta omständigheter kring en eventuell omröstning noggrant förs till stämmoprotokollet.

Om uttaxeringen inte kan vänta till nästa ordinarie föreningsstämma står det styrelsen fritt att kalla till extra stämma.

Jag hoppas att du fått svar på dina frågor. Allmän information om gemensamhetsanläggningar och samfällighetsföreningar finns på Lantmäteriets webbplats.