Hej!
Jag är 44 år och har en dotter på 5 år. Jag och pappan är separerade. Vid separationen för två år sedan blev jag tvungen att flytta omedelbart till mina föräldrar över 40 mil bort och tvingades låta vårt barn bo kvar hos pappan. Det var en tillfällig lösning. Var i min födelseort, där jag numer bor, och hälsade på när separationen skedde. Därefter tog mina föräldrar och hennes pappa i samråd besluten över mitt huvud när hon skulle komma till mej samt åka. Har nu eget boende, är vårdnadshavare men hennes pappa har bestämt att hon ska bo hos honom. Fast hon lika gärna skulle kunna bo här där hon har ett lika bra nätverk? Hur mycket kontakt med föräldern vårt barn inte bor hos skall ges med hänsyn till henne? Och vad har jag som mamma för rättigheter? Har haft samtal med familjerätten (trepart) men efter två samtal sa de att ytterligare samtal inte skulle klargöra situationen så vi båda skulle bli nöjda och skulle söka hjälp på annat håll för att hitta strategier att förhålla oss till varandra. Han har all kontroll. Jag har väldigt fattig kontakt med min dotter när hon är hos pappan. Vad säger lagen om allt detta och vad kan jag göra för att få lika stor rätt till mitt barn och hon till mej som till sin pappa? Strävar inte efter ensam vårdnad utan saknar min dotter oerhört mycket och vill att vi som föräldrar har lika stor del i hennes liv. Samt räknas något av detta som egenmäktigt förfarande av barn?
Hej och tack för att du vänder dit till oss på Fråga Juristen med din fråga!
På din fråga låter det som att du och din dotters pappa för tillfället har gemensam vårdnad. Barnets boende är den plats där barnet i huvudsak bor, och skiljer sig alltså ifrån vårdnaden av ett barn. Hur barnets boende ska se ut kan variera beroende på bl.a. hur föräldrarnas boendesituation ser ut och deras möjlighet att samarbeta. När så är fallet har föräldrar vissa alternativ för att reglera boende och umgänge utan att ansöka om ensam vårdnad. Jag kommer att berätta mer om dessa alternativ nedan.
Avtala om boende och umgänge
Föräldrar som har svårt att komma överens om hur barnet ska bo kan få hjälp av socialtjänsten. Det går då att träffas för ett samarbetssamtal hos socialtjänsten för att se om det går att ni en överenskommelse med hjälp av samtalsstöd. Det går också för föräldrarna att avtala om barnets boende (se 6 kap. 14 a § 2 st. föräldrabalken). Ett sådant avtal måste vara skriftligt och måste även godkännas av socialnämnden då det måste överensstämma med barnets bästa (6 kap. 2 a § föräldrabalken). Som vilket avtal som helst bygger ett avtal om barns boende och umgänge på ömsesidighet och kräver att föräldrarna kan komma överens.
Väcka talan i tingsrätt
Kan föräldrarna inte komma överens, är ett annat alternativ är att få fastställt av domstol angående vem av vårdnadshavarna som barnet ska bo med (6 kap. 14 a § 1 st. föräldrabalken).
Då ska domstolen utgå från vad som är barnets bästa, och beroende på åldern och mognaden av ert barn ska också hens vilja vägas in i beslutet (6 kap. 2 a § 3 st. föräldrabalken). Även om barnet skulle bo med ena föräldern på heltid har barnet rätt till umgänge med den andra föräldern (6 kap. 15 § föräldrabalken).
Ett sista alternativ
I sista hand är det också möjligt att söka om ensam vårdnad. Vid ensam vårdnad är det den förälderns uppgift att ta beslut för barnet, och den andra föräldern har då inte rätt att bestämma över barnets boende.
Egenmäktighet med barn
Egenmäktighet med barn är ett brott som regleras i 7 kap. 4 § brottsbalken. Om barnet är under 15 år och någon obehörigen skiljer det från någon som har vårdnaden om barnet är det egenmäktighet med barn. Det gäller också när den som gemensamt med annan har vårdnaden om barnet och som utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bortför barnet. Beaktansvärda skäl kan vara t.ex. när barnet behöver skyddas mot den andra vårdnadshavaren. Straffet är böter eller fängelse i högst ett år eller om brottet är grovt fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.
Din situation och mitt råd
Som förälder har du förutom i mycket extrema fall i stort sätt alltid rätt till umgänge med din dotter. Även om er dotter skulle bo på heltid hos pappan, har han en viss skyldighet att du får den kontakt och det umgänge som krävs med din dotter för att ni ska kunna ha en god och nära kontakt. Eftersom det verkar som att ni nu har gemensam vårdnad är det i huvudsak ditt och pappans ansvar att komma överens och ta gemensamma beslut kring boende. Men eftersom ni i detta fall verkar ha svårt att komma överens på egen hand skulle mitt råd vara att i första hand kontakta socialtjänsten försöka se om ni kan komma överens om ett avtal gällande boendet.
Om ni trots hjälp av socialtjänsten fortfarande inte kan komma överens, då kan du vända dig till domstol för att då det fastställt var barnet ska bo. Du skriver att du inte strävar efter ensam vårdnad, men det alternativet finns också tillgängligt som ett sista alternativ om ni absolut inte kan komma överens på något annat sätt.
Angående egenmäktighet med barn är det väldigt många fall av att barn så att säga ”hålls undan” från en förälder som faller utanför brottsbalken. Det är svårt för mig att uttala mig om det som pappan gjort skulle kunna vara brottsligt, men domstolen har tidigare varit rätt restriktiv med vad som innefattas av bestämmelsen. Troligen lär det inte vara egenmäktigt förfarande, men jag kan som sagt inte uttala mig om det med säkerhet.
En talan i domstol är däremot förenat en viss ekonomisk risk, där den part som förlorar kan behöva betala för den andra partens rättegångskostnader (t.ex. kostnader för ombud). Behöver du hjälp med en fråga om boende eller umgänge kan du få det av Familjens Jurists duktiga jurister. Du kan också läsa mer om vårdnad, boende och umgänge hos Familjens Jurist.
Jag hoppas att du har fått svar på din fråga! Uppkommer ytterligare funderingar så får du gärna återkomma till oss på Fråga Juristen med en ny fråga.
Fråga Juristen är en tjänst där du kan söka efter svaret på juridiska frågor. Frågorna har besvarats av studenter från Familjens Jurists studentnätverk. Rådgivningen har utförts efter bästa förmåga och svaren utgår från hur juridiken såg ut då svaret publicerades, vilken kan ha ändrats sedan dess. Familjens Jurist ansvarar inte för ett visst resultat som kan uppkomma på grund av att du använder svaret eller givna råd från Fråga Juristen i något sammanhang. Läs mer om Fråga Juristen här.
Från den 20 september 2017 är Juristbyrån en del av Familjens Jurist och arbetar under ett nytt gemensamt varumärke – Familjens Jurist. Vi erbjuder samma tjänster som tidigare och möter kunder på samma sätt som tidigare men ingår nu i Familjens Jurist som är Sveriges största juristbyrå med flest antal nöjda kunder – Välkommen.