Hej, och stort tack för att ni vänder er till oss med er fråga! Nedan kommer jag redogöra för vad som gäller och hur ni kan gå vidare i ert ärende.

Arv

En persons kvarlåtenskap ska efter dennes bortgång fördelas genom arv. Detta regleras i ärvdabalken. Enligt huvudregeln är det bröstarvingarna (barnen) till den avlidne som ärver, 2 kap. 1 § ÄB.

Hur mycket arv varje arvinge ska få bestäms av arvslotten och laglotten. Arvslotten är den del som tillkommer varje bröstarvinge, dvs. finns det tre bröstarvingar består varje bröstarvinges arvslott av en tredjedel av kvarlåtenskapen.

Laglotten utgörs av hälften av arvslotten. Det är denna del som är skyddad från till exempel testamentstagare (andra än bröstarvingar som enligt testamentet har rätt till arv), 7 kap. 1 § ÄB. En person kan alltså inte testamentera bort så mycket att det inkräktar på bröstarvingarnas laglott.

Förskott på arv

Vad en bröstarvinge fått i förskott på arv är denne skyldig att avräkna från sin laglott. Enligt 6 kap. 1 § ÄB ska allt som en person ger till sina bröstarvingar ses som förskott på arv, om inte annat angetts eller av omständigheterna måste ha varit avsett. Undantag görs för vad som ingår i en förälders vanliga underhållsskyldighet, sedvanliga gåvor såsom födelsedagspresenter mm.

Regeln innebär att om förskottet är lika stort, eller större än laglotten, har bröstarvingen inte längre någon rätt till arv. Någon återbäringsskyldighet kan dock inte bli aktuell enligt denna regel. Enligt regelns andra stycke ska även förskott som getts av den efterlevande maken ur dennes giftorättsgods avräknas vid den första makens död.

Om förskottet går till barnbarn istället för barn

Eftersom man endast ska anta att en gåva utgör förskott på arv när gåvan ges till bröstarvingar (den avlidnes barn) så ska inget sådant antagande göras när gåvan istället ges till ett barnbarn. Det gäller dock endast länge barnbarnets förälder (bröstarvingen) lever. De räknas då som ”annan arvinge” varvid antagandet är motsatt, dvs. att gåvan inte utgör förskott på arv om inte annat framkommer.

Fri förfoganderätt

Begreppet ”fri förfoganderätt” innebär framförallt att man inte får testamentera bort egendomen, och utgör alltså en begränsning i äganderätten. Man kan se det som att personen som ärver med fri förfoganderätt ska förvalta arvet under sin livstid, men att det sedan ska gå vidare (vanligtvis till barnen).

Det finns dock inga direkta hinder mot att personen som innehar egendom med fri förfoganderätt säljer, ger bort eller byter ut denna. Det som i stället kan ske om den efterlevande ger bort egendom på ett sätt som drabbar den först avlidne makens arvingar (som fått vänta med sitt arv till efter båda makars död) är att de kan begära kompensation för det förlorade värdet enligt 3 kap. 3 § ÄB.

Sådan kompensation tar sig då i första hand uttryck genom att de arvingar som är arvingar endast till den efterlevande får sin del av arvet nedsatt till förmån för arvingarna efter den först avlidne. Är det samma personer som enligt arvsordningen ska ärva båda personerna så är dock detta inte aktuellt.

I stället för kompensation kan i särskilda fall en gåva som getts av den efterlevande krävas tillbaka.

Rekommendation

Vad först och främst gäller er fråga om gåvans betydelse för bröstarvingarnas arvsrätt så är det alltså så att en sådan gåva inte alls behöver påverka deras arvsrätt. I praktiken kommer det dock såklart påverka hur mycket arv de får, eftersom det kommer finnas mindre kvar att fördela ju mer ni ger bort till andra. Så länge som barnbarnens föräldrar lever så är det de som är bröstarvingar och en gåva till barnbarnen ses då inte som förskott på arv. Dessutom bedöms varje arvinge separat, och en gåva till en arvinge kan därför endast påverka den arvingens arvslott.

Vad sedan gäller möjligheten att genomföra gåvan efter att en av er gått bort så gäller följande: Det finns som jag beskrivit inga direkta hinder mot att ge bort något som man innehar med fri förfoganderätt. Däremot kan det få betydelse senare vid arvsfördelningen. Har den avlidne gett bort egendom på ett sätt som missgynnar arvingarna efter den först avlidne maken så kan de eventuellt ha rätt till kompensation för detta, som i praktiken tas från de andra arvingarna. Har ni endast gemensamma barn är dock detta inget problem, eftersom det då inte finns några arvingar som endast är arvingar efter den av er som lever längst.

När det kommer till värdering av gåvor är detta sällan något som vållar problem. En gåva behöver inte värderas när den ges bort, eftersom det inte längre finns någon gåvoskatt i Sverige.

Angående frågan om huruvida det fortfarande är möjligt att sätta in barnbarnen som testamentstagare efter att de mottagit gåvan är svaret ja. Bröstarvingarnas laglotter är dock skyddade, så det finns en begränsning i hur mycket som kan testamenteras till barnbarnen.

Vad slutligen gäller själva uppdelningen mellan barnbarnen, samt möjligheten för den ena att köpa ut den andra längre fram, så kan det vara bra att se över om ni ska upprätta någon särskild klausul om detta i gåvobrevet. Vill ni exempelvis säkerställa att fastigheten stannar inom familjen, eller att barnbarnen åtminstone har förtur till varandras andelar, så kan detta ordnas med t.ex. en hembudsklausul eller ett överlåtelseförbud.

Vill ni ha hjälp med att upprätta ett gåvobrev, med eller utan sådana klausuler, kan jag rekommendera er att boka tid med en av våra jurister.

Hoppas ni fick svar på er fråga! Om ni har fler frågor är ni välkomna att höra av er till oss igen.