Hej och stort tack för att du vänder dig till oss på Fråga Juristen med din fråga!

Eftersom din fråga berör arvsrätt kommer jag att redogöra för reglerna i Ärvdabalken (ÄB).

Rätten att ta arv

Vem som har rätt att ta arv regleras i lag. I första hand ska arvlåtarens bröstarvingar (barn, barnbarn osv) ärva (ÄB 2:1). Om arvlåtaren inte har några bröstarvingar är det istället arvlåtarens föräldrar alternativt syskon som ska ärva (ÄB 2:2). Om det heller inte finns syskon eller föräldrar i livet ska arvlåtarens mor- och farföräldrar alternativt deras barn ta arv (ÄB 2:3). Det är ingen annan som har en lagstadgad rätt att ärva (ÄB 2:4). Om arvlåtaren var gift ska dock maken ärva istället (ÄB 3:1). Denna maken ärver då med så kallad fri förfoganderätt, vilket innebär att den har rätt att använda arvet men inte tex testamentera bort det. Vid den efterlevande makens död ska den först avlidnes makens arvingar ta del i en andel i den sist avlidne makens kvarlåtenskap, vilket kallas efterarv. Makes rätt att ärva begränsas dock om den avlidne maken hade bröstarvingar som inte var gemensamma med den efterlevande maken, så kallade särkullbarn (ÄB 3:9). I ett sådant fall har dessa rätt att ärva istället men kan avstå sitt arv tillfälligt och istället få ut en andel i den efterlevande makens kvarlåtenskap vid dennes bortgång.

Inbördes testamente

Den som har fyllt 18 år får förordna om sin kvarlåtenskap genom ett testamente (ÄB 9:1). Ett testamente ska upprättas skriftligen med två vittnen (ÄB 10:1). Ett inbördes testamente kan reglera både vad som händer när en av parterna går bort och det kan också reglera vad som ska hända när båda har gått bort. Det är möjligt att testamentera till vem som helst, förutom att bröstarvingar alltid måste ha skydd för sin laglott, som utgör hälften av arvslotten (ÄB 7:1). Detta gäller även vid ett inbördes testamente. Alltså är det endast 50 % av kvarlåtenskapen som kan testamenteras bort.

I din situation

Utifrån det du skriver utgår jag ifrån att de två personerna som du nämner var gifta och inte endast sambos. Det verkar också som att kvinnans särkullbarn har avstått sitt arv till förmån för mannen och då istället ska få ut sitt arv vid hans bortgång. Utan ett testamente skulle då kvinnans barn ärva sin andel i sin mors kvarlåtenskap vid mannens bortgång i form av ett efterarv. Detta görs innan mannens kvarlåtenskap fördelas. Sedan fördelas hans kvarlåtenskap till hans barn. I en sådan situation kan det vara så att gåvan han gav till sitt barn kan anses som en väsentlig minskning av arvet och därmed vara otillåten (ÄB 3:3). Detta är enligt praxis om gåvan utgör mer än 25 % av egendomen.

Du skriver att det i detta fallet finns ett testamente och att båda angett att alla barnen ska ärva lika mycket och att hänsyn ska tas till vad som betalats ut vid den första makens frånfälle. I den här situationen har det som jag förstår det inte betalats ut något vid den första makens bortgång utan först senare. Hur detta ska tolkas i förhållande till testamentet är en fråga om testamentstolkning och det kan jag inte bistå med utan att ha tillgång till hela testamentets formulering. Ett testamente som inskränker barnens laglott är inte heller giltigt, och därför är det viktigt att kvinnans barn i slutändan får ut minst 50 % av hennes kvarlåtenskap och att mannens barn i slutändan får ut minst 50 % av hans kvarlåtenskap oavsett hur testamentet ska tolkas.

Rekommendation

Jag rekommenderar dig att kontakta en av de kunniga juristerna på Familjens Jurist som kan hjälpa till att tolka testamentet och bistå med juridisk hjälp gällande hur du ska gå tillväga.

Jag hoppas att du känner att detta var svar på din fråga och annars är du välkommen att återkomma till oss med en ny!

Med vänlig hälsning, Hanna