Hej, Stort tack för att du vänder dig till oss på Fråga Juristen med din fråga!

Det finns inte några specifika regler som gäller för penninglån mellan privatpersoner. Man får istället se till allmänna rättsprinciper och regler som finns i avtalslagen (AvtL) och skuldebrevslagen (SkbrL). När man behöver hjälp att driva in en skuld finns det bestämmelser i lagen om betalningsföreläggande och handräckning som blir aktuella. Jag redogör först för vad som gäller låneavtal mellan privatpersoner och ger sen råd om hur du kan agera.

Lån mellan privatpersoner 

När privatpersoner lånar ut pengar till varandra gäller i princip avtalsfrihet och att avtal ska hållas. Det är alltså ni själva som kommer överens om vilka villkor lånet ska ha. Det man kommer överens om är det som gäller (AvtL 1 §). Det är därför viktigt att det står klart att man ger någon ett penninglån med förutsättning att återbetalning ska ske, så att det inte kan misstas för en gåva.

Har parterna kommit överens om t. ex. när och hur återbetalningen ska ske ska låntagaren följa dessa villkor. Har inte frågan om återbetalning reglerats i parternas avtal ska låntagaren betala tillbaka sin skuld när långivaren begär det (SkbrL 1 kap. 5 §).

Om någon part inte uppfyller villkoren som man kommit överens om kan låntagaren t. ex. begära dröjsmålsränta eller gå till Kronofogden eller en domstol för att få hjälp att få tillbaka pengarna.

Muntliga avtal

Det finns inte några formkrav för låneavtal mellan privatpersoner, även muntliga överenskommelser och andra typer av kommunikation (som t. ex. konversationer via sociala medier) är rättsligt bindande avtal. Det viktiga är att båda parter har kommit överens om villkoren. Problemet som kan uppkomma när det saknas skriftliga avtal uppkommer istället i bevisfrågor. Hävdar man att en person ska betala en skuld och den personer motsätter sig och förnekar skulden kan man behöva bevis för att få rätt i frågan.

Hjälp att få betalt

Om man behöver hjälp att driva in en skuld kan man ansöka om ett betalningsföreläggande hos Kronofogdemyndigheten (KFM). Detta är möjligt om det gäller en penningfordran som är förfallen till betalning (lag om betalningsföreläggande och handräckning 1-2 §). Ansökan görs skriftligen och ska innehålla yrkande, grunden för yrkandet, beloppet det gäller, förfallodagen, ränta som begärs, information om parterna och om ersättning för kostnader med anledning av målet om det begärs (9-10 §§, 17-18 §§). Om KFM tar upp ansökningen föreläggs den andra parten att yttra sig (25 §). I vissa fall resulterar detta i att parten direkt betalar sin skuld. Alternativet är att personen inte betalar och inte heller yttrar sig eller att personen bestrider skulden. Om personen inte yttrar sig ska KFM meddela utslag (42 §), vilket kan användas av den sökande för att begära utmätning. Om personen bestrider skulden får sökanden istället välja om målet ska skickas vidare till tingsrätten för att avgöras i domstol (33-34 §§).

För mer information om vad som händer när man söker om betalningsföreläggande kan du läsa vidare på Kronofogdemyndighetens hemsida.Jag hoppas jag har besvarat din fråga! Om det återstår frågor är du är varmt välkommen att höra av dig igen. Vill du ha vidare vägledning i ditt ärende med hjälp av en jurist kan du ta kontakt med en av våra familjejurister som du kan nå här.

Vänliga hälsningar,

Susann