Stort tack för att du vänder dig till Fråga Juristen med din fråga!

Yrkanden och grunder

Regler om hur rättegångar går till finns i rättegångsbalken. En central bestämmelse där, vad gäller tvistemål, är 17 kap. 3 §:

Dom må ej givas över annat eller mera, än vad part i behörig ordning yrkat. Är saken sådan, att förlikning därom är tillåten, må dom ej grundas å omständighet, som icke av part åberopats till grund för hans talan.

Till att börja med är alltså domstolen bunden av parternas yrkanden, oavsett vad saken gäller. Är förlikning i saken tillåten (d.v.s. klassiska tvister om köp, avtal, skadestånd, etc.), så är domstolen även bunden av parternas grunder. Är förlikning i saken inte tillåten (d.v.s. främst familjerättsliga tvister om vårdnad, umgänge, etc.), så är domstolen nte bunden av parternas grunder utan agerar utefter principen jura novit curia (domaren känner lagen).

I tvister där förlikning är tillåten är domstolen bunden av parternas grunder, men det innebär inte att domstolen måste matcha yrkanden och grunder på samma sätt som parterna. Om domstolen tycker att en grund ger stöd till ett yrkande, trots att parten inte lade fram grunden på det sättet, så är det alltså fritt för domstolen att tillämpa den grunden på det yrkandet. Det är därför ovanligt att grunder presenteras som stöd till specifika yrkanden, just eftersom det ändå är domstolen som matchar ihop dem, så som de anser bäst.

Om du har ytterligare funderingar, så är du välkommen att återkomma till oss på Fråga Juristen med en ny fråga.