Hoppa till innehållet
Övrigt/annat

Ärekränkningsbrott

Min bonuspappa har precis gått bort, var gift med min mamma. De hade varit tillsammans i över 30 år. Han har 2 särkullebarn som bråkar om att få ut sitt fadersarv. Har nu fått reda på av min mamma, att han var ifrån sin förra fru en begränsad tid. Och hon var gravid när de träffades igen. Han tyckte så mycket om henne så de gifte sig snabbt och han skrev på papper som far. Hon lever tyvärr inte längre. Båda särkullebarnen kommer få sitt arv, tyvärr även om den ena varken moraliskt eller rent biologiskt borde få några pengar alls. Min mamma vill ta med sig denna vetskap i graven. Men ena dottern har varit avskyvärd. Jag vet att endast hon kan begära dna test om det stämmer. Men min fråga är det förtal/ärekränkning att påpeka att hon kan ha en helt annan biologisk far. Tyvärr måste jag medge att det inte är av välvilja, att jag mer än gärna skulle vilja ge den informationen. Utan mitt enda sätt att få nån slags rättvisa, hur illa hon behandlar de omkring sig. Hon går emot deras testamente, kräver "sitt fadersarv" som gör att min mamma kanske måste gå från hus och hem. Men vem vet hon kanske även skulle ha nytta av den informationen rent medicinskt i framtiden.

Rådgivarens svar

2019-09-07

Hej!

Stort tack för att du vänder dig till oss på Fråga Juristen. Nedan kommer en redogörelse för vad som gäller i ditt ärende. Det är i den nämnda situationen bestämmelserna i 5 kap. brottsbalken (BrB) som aktualiseras. 

Förtal?
Förtal, som regleras i 5 kap. 1 § BrB, är en typ av brott som faller under kategorin ärekränkning. Den som utpekar någon som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för annans missaktning, ska dömas för förtal. För att man ska kunna anses ansvarig för förtal krävs alltså att en uppgift lämnats till någon annan än den beskyllde. Eftersom att du funderar på att berätta direkt till personen i fråga att hon kan ha en annan biologisk far, bör brottet förtal inte kunna aktualiseras. Om du däremot hade berättat för andra i syfte att utsätta henne för andras missaktning, hade förtal kunnat aktualiseras.

Förolämpning?
Ett annat brott i kategorin ärekränkning är förolämpning, 5 kap. 3 § BrB. Enligt denna bestämmelse ska den som riktar beskyllning, nedsättande uttalande eller förödmjukande beteende mot någon annan och gärningen är ägnad att kränka den andres självkänsla eller värdighet, dömas för förolämpning. För att det ska vara fråga om förolämpning krävs att uttalandet riktar sig till den berörda personen själv. Det krävs inte att en kränkning har uppkommit i det enskilda fallet, utan avgörande är i stället om gärningen typiskt sett var sådan att den kunnat orsaka en kränkning av aktuellt slag. Det kan t.ex. vara fråga om kränkande uttalanden som anspelar på någons sexuella läggning, könstillhörighet eller funktionshinder.

Sammanfattning
Jag har ovan redogjort för förutsättningarna för att brotten förtal och förolämpning ska aktualiseras. Den stora skillnaden mellan de två brotten är att förolämpning kräver att hånet eller glåpordet framförs direkt till den förolämpade personen, medan förtal inte kan begås på detta vis, utan istället förutsätter att hånet eller glåpordet framförs till någon annan än den som uttalandet handlar om, och alltså någon annan än den som förtalas. I den situation du beskrivit är det således enbart förolämpning som eventuellt kan bli aktuellt.

Jag har väldigt svårt att se att ett påtalande om din misstanke för personen i fråga skulle leva upp till kraven för brottet förolämpning, oavsett om du påtalar det av illvilja eller välvilja. Det krävs allvarliga anklagelser för att förolämpning ska kunna tillämpas och mindre angrepp på självkänslan eller värdigheten som personen rimligen ska kunna tåla kan inte föranleda straffansvar. 

Hoppas att detta var svar på din fråga! Du är välkommen att kontakta oss igen om det skulle dyka upp fler frågor. 

Med vänlig hälsning,

Fru Justicia
Studentrådgivare Fru Justicia

Fråga Juristen är en tjänst där du kan söka efter svaret på juridiska frågor. Frågorna har besvarats av studenter från Familjens Jurists studentnätverk. Rådgivningen har utförts efter bästa förmåga och svaren utgår från hur juridiken såg ut då svaret publicerades, vilken kan ha ändrats sedan dess. Familjens Jurist ansvarar inte för ett visst resultat som kan uppkomma på grund av att du använder svaret eller givna råd från Fråga Juristen i något sammanhang. Läs mer om Fråga Juristen här.