Hej och tack för att du vänder dig till Fråga Juristen med din fråga!

Jag kommer börja med att gå igenom reglerna för provtagning och kostnad, för att sedan gå igenom reglerna avseende falsk angivelse.

Provtagning

När myndigheter tar blodprov eller urinprov är det fråga om ett påtvingat kroppsligt ingrepp. 

Varje medborgare är skyddade mot påtvingade kroppsliga ingrepp enligt 2 kap. 6 § regeringsformen. Begränsningar av dessa rättigheter får endast göras genom lag, detta framgår i 2 kap. 20 § regeringsformen. I lagen framgår det att kroppsbesiktning är en undersökning av människokroppens yttre och inre samt provtagning från människokroppen och undersökning av sådana prov, därmed inkluderas blodprov och urinprov.

Polisen har laga stöd för påtvingade kroppsliga ingrepp om kraven i 28 kap. rättegångsbalken är uppfyllda. Den som är misstänkt för brott, på vilket fängelse kan följa, får kroppsbesiktigas för att exempelvis undersöka omständigheter som kan vara av betydelse för utredningen av brottet. Ett exempel på ett sådant brott är narkotikabrott. Vägrar man urinprov eller blodprov kan polisen använda tvång. 

Jag kan inte göra en bedömning huruvida polisen hade tillräckliga misstankar om brott för att göra provtagningen, eftersom jag inte vet alla omständigheter i situationen.

Kostnad för provtagning

Av 31 kap. 1 § Rättegångsbalken framgår att om en person döms för ett brott, så ska personen också betala kostnaderna för provtagningarna som har gjorts i samband med utredningen av brottet. Det innebär att om din kompis varken dömts för brott eller godtagit ett strafföreläggande så ska hon inte heller behöva betala kostnaden för provtagning.

Om din kompis tycker att hon har blivit behandlad felaktigt, kan hon anmäla fallet till JO. I det fall utfallet blir att JO finner att polisen eller sjukvården har agerat felaktigt kan hen rikta kritik mot myndigheten, vilket ofta leder till påtryckningar och därefter rättelse och/eller kompensation.

Det enklaste sättet att skicka in en JO-anmälan är att gå in på deras hemsida och svara på angivna frågor i deras webbformulär.

Det går också att anmäla polisen på polisens hemsida. De har en egen kontrollverksamhet som undersöker sådana anmälningar. Det kan man göra genom att ringa 114 14 exempelvis.

Falsk angivelse och falsk tillvitelse

Jag kommer gå igenom både falsk angivelse och falsk tillvitelse, eftersom det inte riktigt framgår av din fråga vilket brott som faktiskt kan ha varit aktuellt i din kompis fall.

Falsk angivelse

För att man ska kunna polisanmäla någons gärning så måste gärning kunna utgöra ett brott. Frågor om vad som är att anse som brott regleras huvudsakligen i brottsbalken. Däri stadgas att falsk angivelse utgör ett brott. Falsk angivelse kan föreligga i två situationer:

1. Den som anger någon annan som är oskyldig till åtal med uppsåt (dvs avsikt) att denne ska bli fälld till ansvar, döms till falsk angivelse.
2. Även den som inte insåg, men som hade skälig anledning att tro, att den angivne var oskyldig, kan dömas till falsk angivelse.

(Brottsbalken 15 kap. 6 §)

Om punkt 1) kan sägas följande. Falsk angivelse handlar om att någon anmäler en annan person, som är oskyldig för att ha begått ett brott, till t. ex. polisen. Angivelsen kan ske hur som helst, muntligt eller skriftligt. Anmälan ska vara någorlunda allvarlig och det ska finnas en risk för att någon annan tror på vad som sägs.

Om punkt 2) kan sägas följande. Anmälaren måste tror att den de anmäler är mer oskyldig än skyldig. Motsatsvis innebär detta att den som faktiskt tror att någon är skyldig inte kan dömas för falsk angivelse.

Falsk tillvitelse

Falsk tillvitelse föreligger om någon, i annat fall än som avses i 6 § (dvs falsk angivelse), hos åklagare, Polismyndigheten eller annan myndighet sanningslöst tillvitar någon annan en brottslig gärning, påstår besvärande omständighet eller förnekar friande eller mildrande omständighet. Detta förutsätter dock att myndigheten ska ta upp anmälan i sådan sak (brottsbalken 15 kap. 7 §). För detta brott krävs alltså nästan samma krav som vid falsk angivelse. Skillnaden är att angivelsen vid brottet falsk tillvitelse inte är avsedd att leda till åtal utan bara att bli besvärande för den utpekade.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan sägas att din kompis kan ha behövt utstå provtagning på grund av att hon var skäligen misstänkt för brott vid det tillfället. Om hon inte blir dömd för något brott eller får ett strafföreläggande ska hon dock inte behöva betala för provtagningskostnaden. Om din kompis tycker att polisen eller annan myndighet har gjort fel kan hon antingen anmäla till JO eller till polisen.

För att anmäla ett brott så kontaktar man polisen, exempelvis genom att gå till en polisstation. Jag vet inte hur alla omständigheterna ser ut i din kompis fall, så jag kan inte säga om jag tycker att hon ska anmäla personen hon tror har gjort en falsk angivelse eller falsk tillvitelse. För att göra en sådan bedömning måste man ha mer information.

Jag hoppas att du fick svar på din fråga! Om det är något mer du undrar över är du varmt välkommen att kontakta oss igen. Lycka till!