Hoppa till innehållet
Övrigt/annat

Har jag blivit utsatt för ärekränkningsbrott?

Jag är lärare på en grundskola. Det går rykten om att tre kollegor till mig inte kan tänka sig att arbeta tillsammans med mig. Två av dessa har även uttryckt att de t.o.m. är redo att säga upp sig om så blir fallet. Detta sägs bakom min rygg. På grund av detta menar min chef att jag har samarbetsproblem. Jag har mått väldigt dåligt av detta och bestämt mig för att gå till botten med dessa rykten. Är detta förtal eller ärekränkning?

Rådgivarens svar

2021-07-15

Hej och stort tack för att du vänder dig till oss med din fråga! Nedan följer en redogörelse för vad som gäller.

Är ärekränkning ett brott?

I dagsläget finns det inget brott som heter ärekränkning. Däremot finns det ett antal brott som klassificeras som ärekränkningsbrott. Bland dessa ärekränkningsbrott är förtal och förolämpning de allra vanligaste.

Om förtal

Allmänt

Frågor om brott regleras i brottsbalken. I brottsbalken står det att den som utpekar någon annan som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning kan dömas för förtal (brottsbalken 5 kap 1 § första stycket). För att förtal ska föreligga krävs alltså något av följande:

  1. En annan person utpekas som brottsling.
  2. En annan person utpekas som klandervärd i sitt levnadssätt.
  3. Uppgiften är annars ägnad att utsätta en annan person för andras missaktning.

Som exempel på punkt 1) kan nämnas att någon påstår att någon annan har stulit pengar från någon annan. Med levnadssätt enligt punkt 2) avses till exempel att påstå att en person har haft ett långvarigt alkoholmissbruk eller en sexuell lösaktighet. Om punkt 3) kan sägas följande. Uppgiften ska vara av nedsättande karaktär och av allvarligare beskaffenhet, men det krävs inte att uppgiften är nedsättande enligt den allmänna uppfattningen i samhället.

Det finns dock situationer då en person, trots vad som sägs ovan, inte ska dömas till förtal. Var denne skyldig att uttala sig eller var det annars med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift, och är uppgiften dessutom sann eller hade denne skälig grund för att lämna uppgiften, ska denne inte dömas till ansvar (brottsbalken 5 kap 1 § andra stycket). För ansvarsfrihet krävs det alltså följande:

  1. Skyldighet att uttala sig eller försvarligt att lämna uppgiften, och
  2. uppgiften ska vara sann eller skälig grund för lämnande av uppgift.

Det kan till exempel handla om att en politiker kritiseras i en öppen debatt.

Vad gäller i ditt fall?

Det du beskriver utgör inte förtal. För det första handlar uppgifterna som spridits egentligen inte om dig, utan snarare om dina kollegor. Uppgifterna handlar ju om att de inte vill jobba med dig och även om det såklart är tråkigt att höra så är det inte brottsligt att säga detta. Det hade eventuellt kunna vara skillnad om uppgifterna som spridits hade handlat om att de inte vill jobba med dig på grund av något som har med dig att göra, till exempel att du varit elak mot någon eller betett dig dåligt på något annat sätt. Då hade uppgiften om att du varit elak kunnat utgöra förtal, men det beror också på omständigheterna i det enskilda fallet.

Om förolämpning

Allmänt

Den som inte sprider uppgifter om annan person på så sätt som beskrivs i förtalbestämmelsen, utan istället riktar beskyllning, nedsättande uttalande eller förödmjukande beteende mot någon annan döms för förolämpning, om gärningen är ägnad att kränka den andres självkänsla eller värdighet (brottsbalken 5 kap 3 §). För att en person ska dömas för förolämpning krävs alltså följande:

  1. En person riktar beskyllning, nedsättande uttalande eller förödmjukande beteende mot någon annan.
  2. Gärningen är ägnad att kränka den andres självkänsla eller värdighet.
  3. Gärningen utgör inte förtal.

En straffbar förolämpning kan uttryckas genom ord eller andra handlingar, till exempel genom tecken, gester eller imitationer. 

Om punkt 1) kan sägas följande. Beskyllningen, etc måste vara riktad mot personen som beskyllningen, etc tar sikte på. Detta brukar uttryckas som att en förolämpning sker mellan fyra ögon, dvs mellan två personer, där den ena förolämpar den andra.

Om punkt 2) kan sägas följande. Det krävs inte att en kränkning har uppkommit i det enskilda fallet. Avgörande är i stället om gärningen typiskt sett var sådan att den kunnat orsaka en kränkning av aktuellt slag. Det kan t ex vara fråga om kränkande uttalanden som anspelar på någons etniska ursprung, sexuella läggning eller könstillhörighet eller på något funktionshinder eller särpräglat drag i utseendet. Bedömningen ska göras utifrån de faktiska förhållandena i det enskilda fallet och med hänsyn till den enskilda målsäganden.

Vad gäller i ditt fall?

Det du beskriver utgör inte heller förolämpning. Detta eftersom uppgifterna inte sagts direkt till dig, utan snarare bakom din rygg. Även om uppgifterna sagts direkt till dig så hade det mest troligen inte utgjort förolämpning heller. Detta eftersom det utgör varken en beskyllning, nedsättande uttalande eller i övrigt ett förödmjukande beteende (i lagens mening) att inte vilja samarbeta med dig. Igen, jag förstår att det känns tråkigt att höra det du fått höra, men allt som känns jobbigt är tyvärr inte straffbart.

Fru Justicia
Studentrådgivare Fru Justicia

Fråga Juristen är en tjänst där du kan söka efter svaret på juridiska frågor. Frågorna har besvarats av studenter från Familjens Jurists studentnätverk. Rådgivningen har utförts efter bästa förmåga och svaren utgår från hur juridiken såg ut då svaret publicerades, vilken kan ha ändrats sedan dess. Familjens Jurist ansvarar inte för ett visst resultat som kan uppkomma på grund av att du använder svaret eller givna råd från Fråga Juristen i något sammanhang. Läs mer om Fråga Juristen här.