Hej och tack för din fråga!

Inledning

För att besvara din fråga kommer jag inledningsvis gå igenom djurs särskilda ställning inom juridiken för att sedan angripa frågan genom att se till vissa bestämmelser i lag (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva (GåvoL), lag (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre samt allmänna fodringsrättsliga principer.

Allmänt om husdjur och juridiken

Husdjur (däribland hundar) ses som lös egendom i svensk rätt.. Det finns inga särskilda regler kring äganderätt för djur, vilket kan ifrågasättas då man ofta har andra mer sentimentala band till djur än till saker. Andra länder i Europa har valt att reglera det på andra sätt. Men eftersom att djur i svensk rätt behandlas på liknande sätt som saker gör det att det är aningen oreglerat och kan ge upphov till svåra avvägningar. Med detta sagt kommer jag ge en redogörelse för hur regleringen av lös egendom (saker) hanteras.

Utgångspunkten är att den som köper en lös egendom har äganderätt, men äganderätten kan skiftas. Detta kan göras exempelvis genom gåva.

Gåva

För att en något ska anses vara en gåva krävs dels att det kan kategoriseras som en gåva (en benefik rättshandling) samt att gåvan ska vara fullbordad (den ska helt ha övergått i dina ägor), enligt 1 § GåvoL. Det som blir problematiskt i ditt fall är eventuellt att hävda att det är en benefik rättshandling. Det råder osäkerhet kring huruvida avsikten med gåvan var att du skulle få den utan motkrav ( exempelvis att lämna tillbaka den efter fängelsestraffet avtjänats).

Det är gåvogivarens avsikt och din objektiva uppfattning som här kan tillmätas vikt.

Om du har uppfattat det som att hunden skulle bli din kan du eventuellt argumentera att äganderätten numera har övergått.

Hävd

Enligt den 4 § i lagen om godtrosförvärv av lösöre finns en bestämmelse om hävd. Denna innebär att du efter 10 år kan hävda att äganderätten övergått om du var i god tro att överlåtelsen varit giltigt. Nu tror jag att det inte har gått 10 år därför blir denna regel eventuellt inte aktuell för dig, då du numera är medveten om att hunden inte var en gåva, eftersom att detta kommunicerats till dig.

Fordrans uppkomst

I sista hand frågade du om du kan få ersättning för de utgifter som du har haft under tiden som du vårdad hunden. Detta bör enligt min mening vara möjligt. Om man tolkar det som att äganderätten inte har övergått och att din vän fortfarande är ägare bör du har rätt till ersättningen du har haft för att vårda hunden under tiden. Därför kan man med allmänna fordringsrättsliga principer hävda att en fordran uppkommit.

Detta innebär i praktiken att du har rätt till ersättning för de kostnader du haft under tiden du vårdat hunden exempelvis foder, veterinär samt försäkring m.m.

Rekommendation

Min rekommendation till dig är att framställa två alternativa krav till personen. Dels att meddela att du uppfattande det som en gåva och att äganderätten därför har övergått, dels att du annars kräver ersättning för de kostnader du haft för att vårda hunden.

Hoppas du känner att det klarnat lite, återkom gärna om ytterligare frågor uppkommer!