Hej! Tack för att du vänder dig till Fråga Juristen med din fråga!

Din fråga handlar om vilken bevisning som krävs för att bli fälld för ringa narkotikabrott och särskilt vilken betydelse det har att den tilltalade först erkänner gärningen i ett förhör och därefter nekar vid en huvudförhandling i rättegångssalen. Regler för detta hittar du i narkotikastrafflagen (NSL) och rättegångsbalken (RB).

Att den som innehar, brukar eller tar befattning med narkotika kan straffas för narkotikabrott framgår av 1§ NSL. Om det på grund av omständigheterna anses som att narkotikabrottet inte är så allvarligt kan man dömas för ringa narkotikabrott enligt 2§ NSL. Straffskalan för ringa narkotikabrott är 6 månader-1 års fängelse.

För att en person ska kunna dömas för narkotikabrott måste samtliga rekvisit i brottsbeskrivningen vara uppfyllda och styrkta med uppsåt, och det får inte föreligga några rättfärdigande eller ursäktande grunder.

Som innehav av narkotika betraktas att en person har haft narkotika i sin besittning och haft möjlighet att utöva faktisk rådighet över den (NJA 2003 s. 473). Ett narkotikainnehav är olovligt om det inte finns omständigheter i det enskilda fallet som tyder på annat. Ett innehav av narkotika kan vara lovligt om personen som innehar det ex. är en forskare som bedriver studier på narkotika, eller om det innehas för medicinskt ändamål (2§ lag om kontroll av narkotika). Även om innehavet är olovligt kan den tilltalade gå fri om åklagaren inte lyckas styrka uppsåt. Ett exempel: om du köper ett paket mjölk från butiken och någon har lagt ned narkotika i den utan din vetskap kan du omöjligt ha haft uppsåt till att inneha narkotika, förutsatt att du är helt ovetande om att mjölken innehöll narkotika. Vidare ska det beaktas om det föreligger rättfärdigande eller ursäktande grunder. Jag har svårt att se hur några sådana ska kunna tillämpas i ditt fall, men det kan vara intressant att nämna att en invändning om att narkotika (cannabis) använts med åberopande av nödbestämmelsen i 24 kap. 4§ BrB inte vann bifall i högsta domstolen nyligen (B 2106-16).

Den som ska styrka att brottet har begåtts är åklagaren, och den som har blivit anklagad för ett brott har ingen skyldighet att bevisa sin oskuld. Under rättegången gäller principen om fri bevisprövning vilket innebär att alla bevismedel är tillåtna (35 kap. 1§ RB). Rätten får endast avgöra målet efter det som framkommit under huvudförhandlingen. När en person först erkänner brott och därefter nekar under rättegång kommer det tidigare erkännandet betraktas som bevisning, vars värde kan variera från fall till fall (35 kap. 3§ RB).  

Även om beviskravet för brottmål är högt, utom rimligt tvivel, så har det i den juridiska litteraturen hävdats att rätten ofta nöjer sig med mindre övertygande bevisning när det gäller lindriga brott än vid grova, och att den i många fall dömer till ansvar när den enda bevisningen som påvisats är den tilltalades erkännande.

I ditt fall kommer åklagaren försöka bevisa att de omständigheter som är relevanta för att du ska anses ha begått ringa narkotikabrott. Åklagaren kommer att hävda att du hade narkotika på dig och att du hade uppsåt, dvs att du var medveten om att du hade narkotika på dig. Som bevisning för detta kan åklagaren åberopa all form av bevisning som styrker åtalet. En form av bevisning kan vara att du tidigare i ett förhör erkänt att du innehaft narkotika. Åklagaren kan även som bevisning visa på de betalningstransaktioner som föregick gripandet. Det kan även tänkas att åklagaren har stöd för sitt åtal genom vittnen, videoinspelningar eller annat. I stämningsansökan så kan du se vilken bevisning åklagaren kommer använda emot dig.

Om du väljer att neka till ringa narkotikabrott under huvudförhandlingen kommer åklagaren fråga dig varför din berättelse skiljer sig från ditt tidigare erkännande. Att du väljer att ändra på din historia under huvudförhandlingen kan tolkas som att du ljuger, men om du har goda skäl till varför du ändrat din historia så kommer det självklart vägas in. Jag har hört olika ursäkter från personer som stått åtalade för ringa narkotikabrott och de har aldrig varit framgångsrika, en person hävdade att hen hade lånat byxorna (som narkotikan hittades i) på en fest och därmed inte hade uppsåt till brottet, och en annan hävdade att knarklangaren hade lovat att just den här typen av narkotika inte var straffbelagd (åtalet gällde innehav av spice). I de fallen gjorde rätten bedömningen att deras invändingar var påhittiga lögner. 

Om du anser att ditt tidigare erkännande var felaktigt, ex. genom att polisen missförstod vad du sa, eller att det du sagt blivit förvanskat på något sätt så kan du framföra det under rättegången. Jag kan däremot inte bedöma vilka chanser du har att vinna framgång med ett nekande utan att få reda på mer om omständigheterna i ditt enskilda fall.  

Jag hoppas att du har fått svar på din fråga!