Hej och tack för att du vänder dig till oss på Fråga juristen!

Att bränna en helig skrift är enligt dagens lagstiftning inte olagligt i sig, men det kan utgöra en straffbar gärning genom vilket sätt det genomförs. Nedan kommer jag att gå igenom tre brottsrubriceringar som ofta aktualiseras i sammanhanget: yttrandefriheten i regeringsformen samt brotten hets mot folkgrupp och förargelseväckande beteende vilka återfinns i brottsbalken. Jag kommer sedan avsluta med en sammanfattning.

Yttrandefrihet

Yttrandefrihet är i Sverige en grundlagsstadgad rättighet som återfinns i 2 kap. 1 § regeringsformen (RF). Av yttrandefriheten följer att var och en är tillförsäkrad en frihet gentemot det allmänna att yttra sig i tal, skrift, bild eller på annat sätt meddela upplysningar och uttrycka tankar, åsikter och känslor. 

Denna frihet får inskränkas enligt 2 kap 20–21 §§ RF för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Denna inskränkning måste vara proportionerlig, alltså nödvändig med hänsyn till det ändamål som föranlett den. Inskränkningen får inte heller utgöra ett hot mot den fria åsiktsbildningen eller göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller liknande åskådning. 

Yttrandefriheten skyddas även genom den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR).

Hets mot folkgrupp

Bestämmelsen om hets mot folkgrupp återfinns i 16 kap 8 § brottsbalken (BrB). Där framgår att den som i ett uttalande eller annat meddelande som sprids, hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp eller annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etiskt ursprung eller trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck, döms till brott mot folkgrupp. 

Rekvisitet missaktning innebär att uttalandet måste överskrida gränsen för saklighet och vederhäftig diskussion. Det framgår vidare av NJA II 1970 s. 535 att rekvisitet ska tolkas med försiktighet vilket ytterligare förtydligar att alla nedsättande aktioner alltså inte ska innefattas i begreppet. 

Förargelseväckande beteende

Detta brott återfinns i 16 kap. 16 § BrB. Där framgår att den som för oljud på en offentlig plats eller annars beter sig på ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten döms för förargelseväckande beteende.

I samband med ändring i regeringsformen framförde regeringen att förargelseväckande beteende är en lagregel som inte ska tolkas som en begränsning av yttrandefriheten. Regeln är ”inte tillämplig på yttranden enbart på grund av dessas innehåll”, se vidare i prop. 1975/76:209 s. 142.

Andra länder

Jag kan tyvärr inte uttala mig ingående om samtliga länders rättsordningar i västvärlden men generellt kan sägas att synen på brännande av heliga skrifter varierar inom rättsordningarna. Finland har exempelvis en lagregel om trosfrid vilken kriminaliserar att bränna heliga skrifter. Även Sverige hade en bestämmelse om trosfrid, men denna upphävdes år 1970 med hänsyn till att det kunde inskränka på yttrande- och tryckfriheten. I Norge är brännande av en helig skrift inte kriminaliserat i sig, men kan hindras av säkerhetspolitiska skäl, vilket även är fallet i Sverige. Yttrandefriheten är även i Norge grundlagsskyddad. I Danmark är demonstrationsfriheten grundlagsskyddad och det krävs inget tillstånd för att demonstrera, men man krävs att man informerar polisen om det. Är du ytterligare intresserad av skillnaderna finns många intressanta artiklar och möjlighet att fördjupa sig i andra länders rättsordningar vilket jag kan rekomendera.

Sammanfattningsvis

Yttrandefriheten är i Sverige långtgående och så länge en bränning omfattas av den grundlagsstadgade rättigheten är agerandet lagligt, ett sådant agerande kan emellertid också vara olagligt beroende på tillvägagångssätt och tillfälle. Det är inte helt klart var gränsen går mellan rättigheten, dess begränsningar och de kriminaliserade handlingarna. I den allmänna debatten går att finna olika uppfattningar om hur saken bör betraktas.

Mycket beror på omständigheterna i det enskilda fallet och man ser till rekvisiten och kontexten i sin helhet. Det läggs även stor vikt vid att urskilja ett yttrandes innehåll. Så länge frågan om koranbränning inte är prövad i domstol finns det alltså inget entydigt svar på frågan. Är du ytterligare intresserad av exakt vilka aspekter som beaktas vid avvägningen rekommenderar jag dig att se till förarbeten till lagen som du kan finna på regeringens hemsida.

Jag hoppas att du fick lite klarhet gällande din fråga. Du är varmt välkommen att återkomma om du har ytterligare funderingar!