Moster Bea hade avlidit en söndag för snart två månader sedan. Begravningen var det sorgligaste Karin hade varit med om, även om det hade varit lite roligt att träffa kusinerna igen. Sist de sågs var de barn och nu var alla vuxna och Karin hade nästan svårt att känna igen dem.
Karin var moster Beas första syskonbarn och moster Bea hade varit Karins gudmor. Karin hade alltid varit favoriten och moster Bea hade nästan varit som en andra mamma. Alldeles i början när moster Bea blev sjuk, det var nästan två år sedan nu, hade hon lämnat över sitt testamente till Karin och sagt ”ja, du har väl förstått att det är du som ska få ärva allt efter mig. Det är bäst att du har testamentet här hos dig, man vet aldrig, det kanske kan komma bort annars.”
I morgon ska det bli bouppteckning och nu kan Karin inte hitta testamentet. Men plötsligt kom hon ihåg att hon hade visat testamentet för sin pappa, strax efter att hon hade fått det, och hade inte han tagit en kopia av det då?